Översatt från engelska av A.Larsson 2019
Spelandet och andra “synder” var redan en växande trend när Islam uppstod under 600-talet. Det arabiska samhället före den islamska eran bestod av urgamla klaner utan någon samordnad auktoritet vilket gjorde det lätt för nya “synder” att sprida sig. Spelmarknader och dryckesbås spreds till den arabiska halvön som påverkades av de omgivande ekonomiska och kulturella strömningarna. Både rika och fattiga kom för att pröva sin tur i spel dagar i sträck. Många gånger slutade dessa sammankomster av alkohol och spel i slagsmål och upplopp. Denna onda cirkel var inte enbart begränsad till den arabiska halvön utan sågs överallt där tillgången till spel och alkohol ökade.
I den romerska, egyptiska och grekiska kulturen såg man inte spel som en “synd” utan som ett bevis på rikedom. Inte heller i de religiösa kulturerna under denna period såg man någon dold ondska i själva spelandet.
När de judiska och kristna civilisationerna blomstrade och expanderade lyckades inte heller dessa med att få bukt med varken alkohol eller spelandet som fortsatte att växa. Inte heller lyckades de få opinionen på sin sida mot de “onda synderna”.
Framme på 1800-talet var Monte Carlo redan en blomstrande spelresort för societeten i England, Frankrike och Tyskland.
Islam å andra sidan höll inte tillbaka orden utan beskrev ingående ondskan i både alkohol och spel och förbjöd dessa synder för muslimer:
"O du som är troende! Intoxicants och spelande, att offra till stenar och (spådom av) pilar är en avskyvärdhet av Satans hand: undvika sådan (avsky), så att du kan blomstra."
(Qur'an, Sura 5:90-91)
Spel, liksom intag av alkohol, nämns i Koranen som en synd av stor fara för mänskligheten.
Budskapen var tydliga. Välstånd kan inte uppnås genom spel. Tvärtom så bryter spelandet sönder familj, ekonomi och samhälle genom att förstöra den etiska värdegrunden för ett anständigt och välmående samhälle.
Koranen talade inte bara om de negativa konsekvenserna av alkohol och spelandet utan erbjöd även svar och alternativ. För var och en som studerar Koranen är det uppenbart att Guds förbud introducerats gradvis. Araberna ägnade sig åt spelande under en lång tidsperiod. I Koranen återfinns den första versen om spelande i Surah al-Baqarah [2: 219];
"De frågar dig om vin och spelande. Säg:" I dem är stor synd och viss vinst för män, men synden är större än vinsten. "
Denna vers varken fördömde eller förbjöd spelandet utan säger istället att synden som sådan ibland är större än vinsten. Ibland tjänas pengar utan ansträngning men den moraliska ondskan av en sådan förtjänst är så stor att vinsterna i sig blir obetydliga. Traditionen (ahadith) konstaterar att när denna vers blev känd så bröt många troende muslimer helt med både spel och alkohol utan att invänta det direkta förbudet som senare introducerades. De insåg snabbt att något som är så övervägande ofördelaktigt inte kan mötas med Islams godtycke.
Islams syn på spel blev ännu tydligare i följande vers;
"O du som är troende! Berusning(t.ex. av alkohol), spel och idoler och lotterier med pilar är ett uttryck för Satans verk, så undvik dem så att du kan få frälsning. Satans enda mål är att skapa fiendskap och hat mot dig via berusning för att hindra dig från att be och minnas Allah. Ska du då inte sluta? " [Surah Ma'idah; 5: 90,91]
Synen på alkohol och spel inom Islam har således sitt ursprung i den grundläggande principen att inte ta något som man inte har tjänat eller arbetat för, liksom i principerna om rättvisa och berättigande.
Faktum är att ordet “spel” på Arabiska i Koranen härstammar från ordet lätt, något som uppnås utan ansträngning. Spel som inte kräver någon ansträngning utan enbart tur är således betraktade som förbjudna inom den islamska tron.